Bloggens bananskal

Ibland halkar man bara, man läser på sin favoritblogg, surfar runt bland kommentarerna, och någonting i en profilbild gör att man klickar vidare; Info om användaren, info om profilen, om ett blogg. Sedan är man fast.
B säger att jag har en radar mot eländets elände, att jag alltid hittat tillvarons mörkaste gränder. Kanske...

Fast med facit i hand kändes det som om jag behövde mig en känga där bak! Jag kämpar, men inte tillnärmelsevis så heroiskt kamp som de tre kvinnor jag har ägnat helgen åt att läsa om. En av kvinnorna har tystnat, hon somnade in i höstas, i ett halvår bloggade hon om sin sjukdom, sitt hopp och tro att vinna över Idioten ( som hon kallade cancern), hon peppade sig själv, sin omgivning. ( http://jagefrisk.blogg.se) Klumpen i halsen växte när jag insåg att en av hennes sista inlägg handlade om räkningar hon hade glömt att betala i månadsskiftet. Kanske var det Vardagen i dessa få rader som helt plötsligt blev så absurd. Undrar över min egna reaktion, har inte döende människor räkningar med förfallodatum? Äter inte de frukost, lyssnar på skalmusik på radion, klipper tånaglar? Vad förväntar jag mig? Samtal med Gud? Existentiella radband av text ?

Jag tänkte skriva att jag har svårt att se att hon visste att tiden var så knapp, bara att påstå sådant är rena rama idiotin, jag kännde inte henne, jag har läst hennes blogg, hennes poijkvänns och mammas, jag har ingen rätt att yttra mig om vad hon kännde dessa sista veckor.

Jag har börjat betrakta depressionen som en bro till min egna dödlighet, jag tror att man ibland får chansen att förstå att man kommer att dö, att man kan släppa taget, att man kan bli trött, att man inte behöver kämpa, att man förlåta sig själv för att man inte orkar. Jag är troligen en som måste se för att tro, jag har haft depressionen i kroppen, kännt tröttheten, och inte varit rädd. Annars förlamar rädslan nästan andetagen, paralyserar nästan tillvaron, jag är så rädd att dö, så jag nästan inte vågar leva.

Två av dessa kvinnor finns hos oss, "Vimmelmamman" http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman och Sabina med "Sabinas kamp" http://mittlivsabina74.blogspot.com, tänker följa dem, för om inte annat för kängan där bak. Dessa tjejer ger mig perspektiv på mina krämpor.