Kundvänlighet

I veckan bestämde jag mig för att omvandla vår myntsamling till reella pengar på mitt bankkonto, jag tog följaktligen mina fyllda pengarör i en påse till vår nyöppnade Nordea kontor i centrumet. Som alla har upptäckt har ju de dystra nedslitna Kassaservice kontoren förvandlas till renoverade uppfräschade Nordea kontor det senaste halvåret. Personalen har man dock behållit, ingen 2.0 uppgradering där i sikte.

Jag avskydde de gånger jag var tvungen att köa i Kassaservice kön, personalen var sengångarlika, utan minsta tillstymmelse till en genomgången 80-talistiskt charmkurs , kunderna var ett Nödvändigt Ont mittemellan löning och långa kafferaster. En av medarbetarna väckte speciellt starka känslor av motvilja hos mig, en äldre man, en långsam, oförskämd, äldre man. Med bävan stirrade jag alltid på nummerlappens nummer och de krypande siffrorna på de lysande tavlan, jag avskydde när jag lyckades pricka mannens lucka. Ibland tänkte jag tanken att hoppa över, och byta nummer med mina medköande, eller bara strunta i det hela, kanske fixa kontoinsättningen i morgon, eller varför inte nästa månad på ett annat kontor ( vilket ifs blev allt svårare iom att kontoren stängde i alla närförorter i vår närhet).

Tillbaka till förra veckan.Det var få kunder i det nya kontoret, jag tog mitt könummer, satte mig i den mjuka soffan och vann, den sega, oförskämda, äldre mannen! Utan att höja blicken från tangentbordet krävde han mitt leg så fort jag sade mitt ärende ( när blev man en bov som pengainsättare, jo när man avskaffade blanketterna!). Sedan segade han iväg för att demonstrativt skaffa fram en brevvåg för dessa besvärliga myntrör, sedan tog han tid på sig suckandes placerade han varje rör på vågen, tittade på siffrorna, lyfte rören, satte dem på vågen, tittade på mig, och suckande meddelade mig att det fattades en krona ( hur dum i huvet jag nu var som inte kunde räkna till rätt antal?!). jag genomled denna granskning av alla mina rör.

Explosionen kom , efter jag meddelat honom att jag hade två rör som inte var fyllda, en tiokronors och en femkronors. Jag hade kollat tiokronorna, jag visste att det fattades två till 250, han fnyste fram att han inte befattade sig med icke fyllda rör "Jag rör dem inte" Detta att han inte rörde rören, hade kanske fått mig att fnittra i varje annan ögonblick förutom denna. Jag harklade mig, grävde in naglarna i handflatans mjuka delar och bad honom fylla röret, att jag kunde växla en hundralapp, bara jag slapp bära med mig rören hem. Jag ville ju bara sätta in mina pengar på mitt sparkonto. Fast det skulle inte hända, inte på hans vakt, mina mynt, som jag var beredd att hälla över disken och honom vid det här laget, skulle inte in på mitt konto.

Efteråt var jag rasande på min oförmåga att inte ställa till med en högljudd skandal, varför accepterade jag bli behandlad som något katten släpade in? Hur hämnas man idioterna bakom kassadiskarna ? Få demenskänningar, glömma valda delar av det svenska språket, smaska på vitlöksklyftor och pusta frustande spottkaskader över dessa kundmedarbetare?

Jag vill vara småaktig, jag kräver en ursäkt, från busschaufförer som vägrar köra fram till hållplatsen, när passagerare huttrar i det regniga snålblåsten, kassabiträden som suckande rättar sina egna fel, genom att skapa en frustrerad kö, bakom en, som väljer Dig som syndabock, till att man måste vänta så att Du kan få tillbaka de pengar som du har betalat för mycket. Vid eftertanke tycks hela tillvaron stundom vara fylld av dessa marodörer, de är deras förtjänst att mungiporna når bottenläget allt oftare på oss och våra medmänniskor.

Det kanske inte var frugan, eller chefen, det räcker med ett besök i Konsum...

Bluffkontrakt

Vi fick tid för kontraktsskrivning, medtag leg mm. Vi travade till den utsatta lokalen, vi stog snällt i kön, läste kontraktet, vi godkände med namnteckning på båda pappershögarna och vi kände glädje jubelrop? Inte en chans! Det enda som ringde i våra öron var " 24 har inte inkommit med lånehandlingarna, det skall vara klart på tisdag, annars .. blir det inget"
Vad är det för fel på folk? Ansträngande att lämna brevet till banken, vad tänker de med? Kul att dra ut på tiden, orkar inte, tar det i morgon?

Vill sätta en blåslampa på deras ädlare delar, vem vill tacka Nej till deras livs chans? Kom att tänka på ett reklamutskrift som jag fick personligt adresserad till mig, rubriken lydde " Detta är ditt livs chans, missa den inte!" Mitt livs chans var ett blommigt kaffeservis, jag tackade som hövligast Nej till erbjudandet, jag skrev i mitt brev, att om mitt liv endast skulle erbjuda mig en kaffeservis, innebar detta att jag hade allvarliga tankar att avsluta mitt så chanslösa leverne.Jag fick aldrig nån respons på mitt svarsbrev.

Så nu får vi vänta igen och igen och igen! Vi har väntat, i ett och ett halvt år nu, osäkerheten har fått timvisarna att krypa framåt. Kinesisk vattentortyr fast med "funkar" ,"funkar inte" droppeli dripp, dripp dropp droppeli dripp.

och jag vill bara inte

Alla tycks orka förutom jag att blogga utav hjärtans lust, textrader med krumeluriga meningar, intressanta sanningar, tårdrypande berättelser. Fan, själv orkar jag inte ens stava, inte tänka, vill kräkas, för vem skriver jag?
finns det en läsare med smak för chili? alla de 100 talet synare av min profil var de ute efter matrecept?
Kände på mig läkarbesöket inte skulle vara en angelägen affär för min del ,att proverna inte skulle vara på topp, och mycket riktigt hb sjunkande, den har rasat på en månad, just nu vill jag bara sova, måste hitta en strategi... i morgon

I morgon börjar jag igen

Nu skall jag lyckas med mina föresatser att smalna av. Inombords har jag affischerat med bilder av mig som smalis, en med knöliga knän, inte med fläskiga utbuggningar som efterföljd till de gropiga låren, en som har muskler på armarna, inte en som dallrar under de imaginära tennisslagen .
Man måste lyckas med konststycket att hata det yttre och älska sin inre, annars ligger man pyrt till igen.
Har en tidsschema att följa , jag måste uppnå resultat, senast till sommaren skall markanta förändringar vara noterbara , jag strävar inte efter bikiniformen, mera bröllopsformens balklänning.
Måste lyckas med att säga Nej för att kunna ropa Ja.
Innan dess skall farbror doktorn paseras igen, tummhållningen för veckan får gälla provernas utvärdering

Att vara ett med nuet

Läste i en av mina favorit bloggar om nödvändigheten att vara närvarande i nuet, att känslan är eftersträvansvärd , någonting man måste lära sig för att tillfullo uppskatta sitt liv och leverne.
Jag håller inte med, inte så mycket mot närvaron i sig, utan mot dess konsekvenser. Jag vågar inte fylla i min kalender, inte skriva i semesterveckor, födelsedagar under hösten, inte titta när julen infaller detta år, inte planera för att ta ut ledighet under klämdagar. Min framåt hållning tycks sträcka sig till februari, sedan existerar inte dagarna på riktigt, de kan finnas, troligen, men jag kan inte svära, inte på hedersord.
Jag är skadad, jag trodde att min förmåga att befinna mig i nuet var någonting bra, en total närvaro, och visst jag inser också att jag förmodligen njuter mer än mina medmänniskor av mina dagar, men jag dagdrömmer inte längre, jag fantiserar inte om omvälvande sagor med mig i huvudrollen. Närvaron gör mig stundom historielös, jag blir tillvarons kameleont, jag ÄR mitt arbete, jag är Kunden, Resenären,Damen med hunden. Men allt är fragmenterat, jag är allt, och ändå inte.
Jag vill läka, jag vill tro på kommande dagar, jag vill tro på en grönskande vår, jag vill tro på sommarens svalka, hösten klara luft, jag vill tro på de kommande åren, på kommande decennium.

Ett alldeles nytt år

Vi tog en nattpromenad med vovven pga raketsmällarna under kvällen och tolvslaget. Tog inte så stor notis av det de avslägsna sirener som avbröt nattens tystnad . När vi närmade oss vårt hus såg vi en samling polisbilar, brandbilar och nyfikna människor. En liten affär hade stått i brand under kvällen. Jag trodde att det kunde vara en felriktad raket som hade antänt lokalen, men när vi tog vägen förbi affären idag, såg vi den rätta orsaken, någon hade klottrat på väggen med rasistiska tillmälen, och sedan förmodligen tagit sönder ett fönster och tänt på.
Senare upptäckte vi att hela vårt centrum var nerklottrat, eller rättare sagt de affärer som har utlandsfödda svenskar som innehavare.
De flesta av oss njuter av en feststämning under nyårskvällen, vi avger löften, önskar ett Gott nytt, vi ler och skrattar...
Jag får uppgradera min års löfteslistan, med volontärarbete mot rasism, vet bara inte i vilken form än.,