Där man befinner sig mellan besked
blir nätterna långa
ångesten utrycker sig genom drömmar om människor och onda tider
vaknar kallsvettig, håller inre monologer långt in på morgontimmarna
glömmer bort att tiden inte har stått stilla
den är förbi, tiden ,när jag grävde fast naglarna i armen, smärtan blev en bubbla, mot dem. Jag satt blixtstilla på stolen, med armarna i det fördolda under bordet.
Den tystaste protesten i världshistorien
fast den räddade förmodligen mitt liv
kanske skall drömmarna påminna om min egen styrka
att jag orkar
kommer orka
oavsett vilket besked jag ens får
tanken tröstar
limbolandet har oaser
gäller bara följa kartan för att finna dem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar