Så trött på mig själv, varför slutar jag inte?
Vad är det för sjuklig skrymsle i min hjärna som dras till dessa träskmarker, dessa dypölar till textmassa, dessa hånflinande mobbare som får luft under sina sotsvarta vingar av alla påhejarna i kommentatorsbåset, alla HA-Ha-iga uppmuntringsropen.
Står där och vill bara ge igen, platta till dem med hjälp av tangentbordet, vräka ur mig alla plattityder på intelligensbefrielse, på utseende brister hos bloggarna och deras närmaste, få dem förstå att världen skulle vara så mycket vackrare plats dem förutan.
Jag hittade en blogg vars enda syfte är att såga alla mina hatobjekt längts fotsulorna. Min första reaktion är ren och skär glädje, jag återkommer varje dag, läser och njuter.Fast sedan slår det mig.. ser ingen skillnad, samma mobbare här som där.
När blev det accepterat att bara vara SuperElak? Varför i h-vete hänger vi medaljer runt deras halsar, för att vi är rädda, att bli utsatta själva? att vi aldrig kan glömma skolgårdens ångest?Belysande ? Ironiska ? Roliga??
Snälla!!! Var någonstans ?
Jag lovar Kejsaren och Kejsarinnan och hela jävla Hovet de är Nakna Allihopa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar